Sms. Det finns saker som jag inte gillar i vårt avlånga land. Jag skulle till och med kunna säga att jag är på snudden av att hata de. Det som jag inte gillar uppträder oftast vid storhelger, som t.ex julafton, midsommar och nyår. Det är masssms. Det finns ingenting som är så tråkigt och opersonligt som ett sms som skickas till hela kontaktlistan i mobilen. För det första förstår jag inte grejen med de. Varför ska man skicka ett sms till en person som man i vanliga fall aldrig skulle prata med och varför ska man skicka ett likadant sms till alla sina vänner? Låter inte de dumt?

 

Antigen vill jag ha ett personligt sms eller så vill jag inte ha ett sms överhuvudtaget.

Lönen rullar snart in.



Jag får alltså 0,28 ören!!!

Jobb. Första veckan är gjord och imorgon väntas det en ny. Nu är det endast tre veckors slit kvar. Okej, slit kan jag nog inte säga att det är. För trots blåmärken, skrapsår och blivit biten av pissmyror så klarar jag mig bra. Fast jag får träningsverk i armarna efter allt ogräsplockande, städande och byggande av diverse olika grejer. Men jag ser ljus på framtiden, jag kommer överleva i tre veckor till hoppas jag.

 

Snart är det midsommar också. Då hoppas jag på sol och underbart sällskap med gott att dricka och äta. Planerna inför midsommar är inte fullt klara än men jag är övertygad om att de kommer bli bra. Jag älskar sommaren!

Kroppen. Det är uppenbart hur kroppen egentligen fungerar. Min kropp har till vana att inte kunna sova när jag ska göra något nytt dagen efter. I natt han jag läsa ut min bok och lösa soduko innan jag tillslut kände mig ynka trött. Sedan har kroppen en förmåga att välja själv när den inte vill sova, trott att hjärnan skriker om trötthet. Fötterna blir först varma och sedan kalla, detta gör att man slänger av sig täcket gång på gång. Sedan börjar magen kurra och man inser att det skulle sita fint med en macka. Men det är aldrig så att man orkar ta sig upp från sängen för att göra sig någon mat. Sedan nu har ett nytt problem uppstått, myggbett. Det är facinerande att så fort man släcker lampan så börjar automatiskt alla myggbett att klia.

 

Nu sitter jag iallfall här. Redo för första dagen på volvo. Trots lite sömn så känner jag min ändå pigg på dagens utmaningar. Dagen kommer dock bli lång, men rolig. Det är väl så man får tänka. I dessa hårda tider!

Jag glömde visst.


Skorna som jag använder absolut minst finns i min garderob där nere


Festskorna tillsammans med festklänningarna.


I hallen var jag tvungen att ta en hel hylla för mina skor. Det kanske inte syns, men det ligger några där bak..

Nej. Hela min idé om att gå ut på en lång promenad sprack idag. Klockan åtta var jag ute och gick med hunden. Men då orkade jag inte gå en längre runda eftersom att jag inte hade ätit än. Så då tänkte jag att jag skulle ta långrundan nu till lunch. Men ack ack ack! Han kommer inte få en elljusspårs rundan idag. Det regnar nämligen otroligt mycket ute och jag kommer smälta. Jag bakade just en rabarberpaj också. Tanken var att regnet skulle försvinna och solen skulle kunna njuta av min paj. Men icket det heller. Så nu tar jag på mig regnkläder och stövlar för att gå ut. När jag kommer in igen ska jag njuta av min otroligt, säkert goda rabarberpaj.

 

Dem. Jag har som sagt haft det jättebra i huvudstaden. Den bjöd på en hel del roligheter.  Jag har aldrig skrattat så mycket som jag har gjort där. Jag har aldrig shoppat så mycket som jag har gjort där. Och jag har aldrig haft det så roligt som jag har haft där. Jag är verkligen jätteglad för att jag har de vänner jag har. Inte bara för att jag har känt Anneli sen jag gick i femman och inte bara för att jag har känt Johanna sedan jag gick i sjuan kanske. Utan för att jag har en hel massa andra vänner som jag bryr mig om.

Just ni sitter jag och kollat på the biggest loser och inser att jag också vill ut och träna. Imorgon ska jag nog ta med mig den gula och gå runt elljusspåret. När jag väl har gått där några gånger kanske jag kan börja springa igen. Det är ingen ursäkt, men jag måste ta de lugnt i början. När pappa blir bättre i näsan ska vi börja springa tillsammans. För det känns alltid lite lättare att träna med någon annan.