Och sedan ska vi skrika ännu högre. Det är med lite sorg i hjärtat som jag sitter och tänker.  Det bästa stället att tänka på är när man sitter inne i badrummet. Inte gör att gå på toa eller så, utan bara för att sitta här. Ifred. Jag tänker på de människor som man på något sätt har förlorat. Inte i död, utan som man helt enkelt bara glidit ifrån. Det är klart det alltid kommer att passera människor genom ens liv. Vissa vill man inte ska stanna och vissa ber man på sina bara knän för någon form av stabil trygghet. Jag har en sakara människor jag värderar högt här i livet. En liten skara människor som jag vet alltid kommer finnas där för mig. Men hur lycklig jag än är kommer det alltid finns någon som saknas här hos mig. Någon som jag träffade för länge sedan och som jag saknar att umgås med. Men det är klart: Det är nya tider nu och det är bara att svälja och acceptera detta. Et puis pleurer encore plus!

Jag började dagen med en springrunda på tre kilometer. Känns lite tungt att vakna upp klockan sex och dra sig till gymmet när det var drygt tre månader sen jag var där sist. Visst jag har försökt vara ute och springa nu i sommar, jag har väl lyckats kanske 3-4 gånger. Men nu är det äntligen dags att ta tag i sommar gottigheterna som har smugit sig på. Så från och med nu, tre dagar i veckan, ska jag förska vara på gymmet. Jag ska ju även köpa ett guldkort i Holmsund. Kroppen kommer att drillar tills den inte orkar mer!! Nu ska jag lägga mig framför tv:n och inte känna dåligt samvete över detta.

Jag är ganska sugen på att köpa en bil. Inte för att jag behöver en just nu. Men bara känslan av att inte behöva förlita mig på andra eller på bussen. Jag har varit inne på blocket och kollar runt på bilar. Dräglat över färger och modeller. Jag hittade en riktigt fin mörkgrön citroen. Men vet ni, jag ska få en bil. Inte en mörkgrön citroen för 8500. Utan en beige amazon. Jag återkommer om detta. Den behövs först tas hem, lagas och sedan kan den köras.

Tänk vad livet kan spela en ett spratt ibland. Man har gjort upp i sitt huvud hur en viss människa är. Man plockar fram alla sina fördomar och bara väntar på att de ska slå in. Men middagen igår var över all förväntan. Pizza, vin och gott sällskap förklarar nog det mesta. Jag fick sedan ett perfekt avslut på en lyckad kväll, genom att somna brevid den vackraste människan i världen.

Nu väntar jag bara på Per så ska vi till stan och laga en parmiddag!

Ett steg närmare. Även om det är mycket i skolan nu så känns det okej. Det känns okej att börja igen och det känns okej att faktiskt lära sig nya saker. Idag tex har vi lärt oss hur man byter cvk och portnål. Riktigt roliga saker faktiskt. Jag gick även in på portalen och såg att jag fick VG på tentan som jag skrev i lördags. Känns ganska skönt faktiskt! Nu vänter jag bara på resultat från läkemedelsberäkningen, så att jag äntligen kan lägga de åt sidan. Trots att hösten och kylan är på väg in över vårt land är jag varmt inombords.

Skolan. Imorgon är semestern slut och skolan börjar igen. Det kommer bli roligt att ha något att göra på dagarna. Att livet återgår till det normala igen. Jag ska även köpa ett träningskort och börja träna gruppträningar i holmsund. Jag ska även fortsätta gå på gymmet tre dagar i veckan. Den här terminen kommer att bli bra. Snart ska jag ut på praktik igen och då kanske jag ska fara till Gävle. Men det blir spännande. Nu ska jag gå runt elljusspåret med Anneli och hundarna.

Jag har alltid trott att jag har varit så himla duktig i köket. Jag har fixat och donat, haft flera saker igång samtidigt. När mor och far var ute i stugan lagade jag middag åt Sara varje dag när hon kom hem. Det blev tjockpannkaka, pastasås och jag har även lyckats laga en maträtt med qourn. Jag känner att köket kanske är mitt kall. Min grej att göra resten av livet. Det är klart att det alltid finns människor som tvivlar på ens kunskap. Människor som har till vana att ta över när jag är i köket. Men jag har aldrig tvivlat, tills idag..

Jag hade tänkt mig laga en riktig brakfrukost. Jag gjorde havregrynsgröt, rostade en macka och tog fram en frukt att äta till. För att denna frukost skulle bli oslagbar tänkte jag koka ett ägg. Det hela började med att det första ägget jag la ner i den kokade kastrullen gick sönder. Så all äggvita sipprade ut genom hålet. Äsch, tänkte jag och stoppade ner ett till. Samma sak hände denna gång. Aja, jag får väl äta ett krossat ägg, det är ju inte hela världen. När jag tyckte att mina ägg var klara för att skalas var ej ägget färdigt. Både gulan och vitan rann. Jag kokade mitt andra ägg lite längre, men endock misslyckades jag.

För att göra en historia kort. Jag har insett att om man inte kan koka ett ägg, kanske man inte heller ska vistas i köket.

Det är konstigt det här med hösten. För den märks så tydligt när den står vid dörren och knackar på. Det blir kallt, regnigt och väldigt grått ute. Träden fryser och ruskar av sig sina löv i takt med att deras tänder hackar mot varandra. Alla djur som någonsin flyttat hit för att spendera sommaren här flyr snabbt över vårt avlånga land till varmare breddgrader. Jag skulle kunna säga minst tio saker till varför hösten är tråkig men av hänsyn slutar jag här.

Annat är de då med våren. Den lixom smyger sig på med sin värme och man börjar svettas lite lätt i sina lite för varma kläder. Solen skiner 95 % av alla dagar. Här skulle jag kunna kontra med höstens 95 % regniga dagar eller kylan som plötsligt tränger sig på, men jag låter bli. Jag älskar sommaren och jag hatar att den nu är över igen. Man får aldrig nog av värmen. Men visst kan det finnas några bra saker om hösten? Nu när jag har tänkt efter en stund kan jag bara komma på en bra sak med hösten: Naturen ändrar iallafall färg!

Tyst. Ensamheten kryper in under min hud. Jag ryser till och känner att det är inte så här det ska vara. Men jag har en pojke nere i min säng som jag tycker så fruktansvärt mycket om. Jag ska krypa ner brevid honom i en varm säng, lukta på hans hår, pussa på hans nyvakna ansikte, lägga mig på hans bröst och bara njuta. För jag har något som alla borde ha. En människa att dela sin kärlek med.

Vi är snart i Övik, mitt andra hem. Anneli kör som en tok och vägrar bli omkörd av bilar. Hon ska alltid ligga först i kön.