Jag har alltid trott att jag har varit så himla duktig i köket. Jag har fixat och donat, haft flera saker igång samtidigt. När mor och far var ute i stugan lagade jag middag åt Sara varje dag när hon kom hem. Det blev tjockpannkaka, pastasås och jag har även lyckats laga en maträtt med qourn. Jag känner att köket kanske är mitt kall. Min grej att göra resten av livet. Det är klart att det alltid finns människor som tvivlar på ens kunskap. Människor som har till vana att ta över när jag är i köket. Men jag har aldrig tvivlat, tills idag..

Jag hade tänkt mig laga en riktig brakfrukost. Jag gjorde havregrynsgröt, rostade en macka och tog fram en frukt att äta till. För att denna frukost skulle bli oslagbar tänkte jag koka ett ägg. Det hela började med att det första ägget jag la ner i den kokade kastrullen gick sönder. Så all äggvita sipprade ut genom hålet. Äsch, tänkte jag och stoppade ner ett till. Samma sak hände denna gång. Aja, jag får väl äta ett krossat ägg, det är ju inte hela världen. När jag tyckte att mina ägg var klara för att skalas var ej ägget färdigt. Både gulan och vitan rann. Jag kokade mitt andra ägg lite längre, men endock misslyckades jag.

För att göra en historia kort. Jag har insett att om man inte kan koka ett ägg, kanske man inte heller ska vistas i köket.