Dem. Jag har som sagt haft det jättebra i huvudstaden. Den bjöd på en hel del roligheter.  Jag har aldrig skrattat så mycket som jag har gjort där. Jag har aldrig shoppat så mycket som jag har gjort där. Och jag har aldrig haft det så roligt som jag har haft där. Jag är verkligen jätteglad för att jag har de vänner jag har. Inte bara för att jag har känt Anneli sen jag gick i femman och inte bara för att jag har känt Johanna sedan jag gick i sjuan kanske. Utan för att jag har en hel massa andra vänner som jag bryr mig om.

Just ni sitter jag och kollat på the biggest loser och inser att jag också vill ut och träna. Imorgon ska jag nog ta med mig den gula och gå runt elljusspåret. När jag väl har gått där några gånger kanske jag kan börja springa igen. Det är ingen ursäkt, men jag måste ta de lugnt i början. När pappa blir bättre i näsan ska vi börja springa tillsammans. För det känns alltid lite lättare att träna med någon annan.