Jag har en klump i magen. Jag skulle precis slockna när alla tankar kom farandes. Hjärtat gick upp i 180 och jag var pigg som en mört igen. Jag kan inte sova, jag har ångest inför tentan på lördag. Det finns inte tillräckligt mycket tid för allt som jag ska lära mig. Klarar jag tentan ska jag fira STORT! 

Jag kunde inte ligga kvar i sängen utan jag var tvungen att gå upp och hämta böckerna. Egentligen så är jag fruktansvärt trött, men hjärnan säger något annat. "Är huvudet dumt, får kroppen lida". Jag hatar att känna så här, jag hatar den ångest som man alltid på något sätt lyckats bygga upp. Hur mycket man än vill sluta tänka på saker så ligger de där och trycker. Jag ska plugga nu, lär ju endå inte kunna sova på några timmar. Önska mig lycka till.