NU! Nu sitter jag här och pluggar, käkar nudlar och tänker tillbaka på Granis. Varje kväll spelade vi tre parti vänd-10, för att se vem som skulle gå upp på morgonen och göra nudlar. Men jag tror inte att det blev jämt fördelat, för Per var de som oftast gick upp först. Inte för att han alltid förlorade, utan för att han är så otroligt snäll.