Just nu kan jag bara säga ett ord: Äntligen! Äntligen sitter jag på bussen hem till Umeå. Det har aldrig känts så bra som nu. Jag bjöd på en kladdkaka idag som jag själv inte ens smakade. För jag fick nämligen sluta när jag ville och då valde jag att gå klockan tolv.