Jag vet inte om jag kommer sova speciellt mycket inatt. Och detta är enbart för att herr Långben kom och hälsade på min två gånger. Han var cirkus två decimeter från mitt ansikte. Men med tanke på att klockan är så pass mycket så kunde jag inte skrika. Jag var tyst som en mus när jag desperat försökte få bort honom från min kunde. Det värsta som finns när man har med smådjur att göra, är att de på något underligt sätt försvinner. Man har ingen aning om vart de är och därför blir man paranoid, iallafall jag. Jag kunde knappt läsa en sida av min bok utan att jag kollade runt i sängen för att se om det var några oinbjudna gäster där.

Men när den lilla krabaten kom till mig för andra gången hade han satt sin sista potatis. Jag är ganska mån om alla djur och tror även på myten om att det regnar dagen efter man har dödat en spindel, att tog äcklet på ett papper och släppte ut den. Eftersom att jag inte riktigt var helt säker på att saken var ute så lämnade jag pappret i hallen. Den kommer nog förhoppningsvis inte komma in till mig något mer. För då får han med mig att göra.



Jag får rysningar i hela kroppen av just den där arten!