20.30. Igår gjorde jag en tjänst för världen. Jag släckte alla lampor i huset och satt i ett enkelt litet ljus på stearinljusen. Det doftade även vanilj uppe i rummet. Jag kollade ut på gatan och en dyster känsla sköljde över mig. Inte ett enda hus var svart på gatan. Visst, jag hade inte heller tänkt att släcka alla lampor. För jag visste inte vad de skulle tjäna till. Men att sitta i ett rum med ett ynka litet ljus fick mig att förstå att vi måste hjälpas åt att rädda världen på något sätt. Inte för att jag vet om våran lilla uppgift var till så mycket nytta, men ändå. Det var inte så mycket och inte så stort, men det var iallafall något.