Lycka till! Sara for iväg till första dagen på midgårdsskolan för ett tag sedan. Hon var så otroligt nervös att hon knappt visste om hon ens ville fara idag.

Jag känner så väl igen mig i henne. Jag minns första skoldagen jag hade på Draggen också. Jag minns hur nervös jag var innan. Jag minns också att vi tog en tidigare buss för att inte komma försent. Haha, jag minns också att vi inte ens hittade till skolan från början. Utan att vi gick fel!

Det värsta som jag någonsin har gjort genom min skolgång var att man skulle sitta där i aulan och vänta tills ens namn blev uppropat. Nervöst tänkte man: Tänk om de inte kommer att ropa upp mitt namn, vad gör jag då?! Som tur var så blev jag uppropad och ganska tidigt faktiskt. Värre var det med dem som var sist i ledarskapsklassen. Det vill säga, andra halvan av min klass som gick i F. Hur som helst så blev man uppdelad i klasser och fick följa med sin lärare till ett klassrum. I detta klassrum var det tyst som i graven. De enda som pratade var de som redan kände varandra från förr, vi andra sa inte så mycket.

Men man lärde sig ganska snabbt vilka som skulle bli ens närmaste vänner de tre återstående åren. Nu när jag tänker tillbaka på allt så fyllt jag av så mycket glädje att jag kan börja grina. För just nu, när jag sitter här arbetslös och ensam så saknar jag gymnasiet nå så otroligt. För det var faktiskt den bästa tiden i mitt liv. Tyvärr var det inte lika roligt att ta bussen och åka till skolan när det var mörkt ute. Men nu så skulle jag gärna göra det med glädje. Jag hoppas bara nu att jag kommer in på universitetet. För jag klarar inte av att bara vara hemma!