Jag höll på att få panik. Jag har suttit med de äckliga peddan arbetet i ett bra tag. När jag kände mig nöjd att jag hade fått ihop två sidor så sparade jag och stängde ner dokumentet. Men jag insåg att jag skulle ju skicka över det till min hotmail. Men när jag skulle öppna arbetet så fanns de inte. Jag höll på att bryta ihop när jag satt och sökte igenom varenda mapp jag hade på datorn. När inte ens sökmodulen hittar mitt arbete blev de panik. Jag bröt ihop totalt. Jag intalade mig själv att jag aldrig skulle skriva om det där arbetet och jag visste precis vad jag skulle säga till Jens om han frågade mig vart arbetet var. "min hund åt upp de" en lameass ursäkt men jag orkade bara inte.
men gud ville uppenbarligen att jag skulle leva ett tag till. För helt plötsligt så låg mitt arbete där. Med mina 1731 ord och precis som jag lämnade de. Jag blev så glad att jag gick upp och bakade kakor. nu ska jag sova.