Mor börjar helt beskylla mig för ett brott jag verkligen inte ha begått. På något sätt var det bara jag hemma och på något sätt fanns det bara min hon kunde beskylla. Men jag berättar högt och tydligt att jag faktiskt inte har förstört hennes trägaffel. Men jag berättar inte mer vad jag vet om fallet. Man är ju ingen tjallare, för ingen gillar tjallare. Mor tog på sig sin alldra allvarligaste röst och försökte verkligen klämma ur mig vad som hade hänt med den stackars lilla trägaffeln som blev ett offer för mixern och maldes ner i småflisor.. Hon misstänker att pappa kan ha någonting med de att göra och helt plötsligt blev jag hans medhjälpare. haha, inget hopp om världen. jag har iallfall bakat kakor och disken står fortfarande kvar där uppe.

sms till far:
kod röd!!
mor pratar om trägaffeln!