Jag sitter verkligen inne i gettot hemma hos Johannes. hotshit som han även kallar sig själv. Men det blir chill. det kommer fler folk och så. Albin och philip är redan här, vi får väl se vilka fler folk som kommer att dykta upp. (jag återkommer efter kvällens slut)
HA EN FUCKING JÄVLA TREVLIG KVÄLL, det tänker iallfall jag!

16.13
Jag kom hem till albin klockan 06.00 imorse..
kvällen var bra, till och från

Jag och mamma har bakat lussebullar idag.

Han har packat sina grejer och rummet brevid mitt står nu helt tomt. Han har tagit sina grejer och flyttat. Jag kommer inte få höra hans musik genom väggarna, eller alla de gånger han suttit och trummar i bordet långt in på nätterna. I 17 år har han haft rummet brevid mig och nu är han helt plötsligt borta. Snart flyttar Sara säkert ner i den där heliga lilla platsen. men hur som helst så kommer det alltid vara min storebrors rum och inte henns "tjejrum"
Hur som helst tog det emot att säga hejdå. Det tog emot att ge han den där kramen och hålla tårarna borta. Han såg att jag blev ledsen och jag hoppas att vi styr upp en relation tillsammans. Han har flyttat 2 mil ifrån mig, två jävla mil. Jag kommer sakna han! Tack tobbe för 17 år med bråk och glädje i samma hus.

Lars, min älskade Lars Mattias Winnerbäck! Han var minst lika bra i helgen som han var förra sommaren. Kanske snäppet bättre då. men inget att klaga på. Han är verkligen en underbar skapelse och vi tackar gudarna för att han finns! tack!

20 juli 2006

Jag sitter hemma hos johannes, i hans lilla lilla rum med Johanna och matte. Vi ser på idol, eller iallfall tvingar jag dom att se de. (jag har inget att säga. hejdå)

haha! allvarligt, vem försöker jag lura? Jag som trodde att jag helt seriöst kunde få dig ut ur mitt huvud. jag måste ha varit dum att jag ens tänkte tanken. hur skulle jag någonsin kunna lämna ifrån mig dig? Du har blivit inpräglat i mitt psyke. skulle jag lämna dig skulle det vara som att lämna en del av mig själv. Men saken är den att du fattar absolut inte hur mycket du betyder för mig. det jag är rädd för är att du betyder mer för mig än vad jag någonsin kommer att betyda för dig. jag vet att du hade fullt upp när du var här. men ett litet hej kunde man iallfall ha fått. men gjort är gjort och det är inget jag kan ändra på nu. jag kommer aldrig lämna dig, men kanske lägga dig åt sidan. man måste ta små steg, jag tar ett steg i taget. tillslut kommer det vara så att du är bara en liten del. det är endå helt sjukt hur en människa kan påverka en annan människa så mycket som du har påverkat mig.
Du blev arg på mig när jag visade dig vad jag hade skrivit. du tyckte att jag slängde skit i ditt ansikte bara genom att säga vad jag känner och tycker. "kliande, billigt grus" . Men det är inte alls syftat på dig som person. utan på oss, att vi hade våra stunder. bra som dåliga. jag hoppas att det iallfall kommer bli bra. jag måste få säga vad jag tycker till dig, det funkar lixom inte annars. men tack iallafall för tiden. men du vet att jag aldrig kan släppa taget om dig.
Fanfanfan det skulle varit du!

du är svår att leva utan
jag är svår att leva med