Jag fick panik och började städa mitt skrivbord. Jag hittade damm, uttorkade pennor och en hel del batterier. Jag har ont i huvudet nu efter allt tänkande. Jocke dök upp som en brev på posten. Folk har snackat om han och han kommer nog imorgon. Jag vill inte träffa han, samtidigt som jag vill. Han har betytt allt för mycket för mig och det blir alltid ett konstigt slut när vi väl träffas. Han är fortfarande en del av mig. vare sig jag vill de eller inte. Han har kommit in i mitt liv och stannat där. vägrar försvinna eller glömmas bort.

Tack hur som helst för att Johannes Ottosson finns