Och jag är nöjd. Jag har just kommit på den briljanta idén med att vara minst i familjen. Dock är jag inte minst, för jag har en syster som slickar på mitt fönster. Men att vara minst till längden kan inte vara annat än ett plus. Jag har just varit inne hos Sara och tagit kläder av henne. Eftersom att vi har samma storlek och hon har pengar så använder jag bara hennes grejer. Jag vinner ju på de iaf. Jag får dessutom ha alla mina skor ifred. Bara för att det inte finns någon som kan ha storlek 36. Jag blir iaf nöjd.

oj så gott. Sara och signe ställde sig utanför mitt fönster och tryckte munnen mot de. Vilket resulterade i massor av skratt men även äckel på rutan. Jag ska nog be sara slicka bort de. Eller då kanske det blir äckligare? hur som helst ska hon få tvätta fönstret. Grejen är den att dom helt plötsligt slängde jord på fönstret också. Så det är både spott och jord på fönstret nu. Man ser de ändå från vägen hur smuttsigt det är. När solen lyser på, ser man precis vad de har gjort. Det är verkligen jätteäckligt.

Jag har saknat diskmarskinen. Något så sjukt vad jag har saknat alla tekniska prylar i hemmet. När man har varit ute i stugan ett bra tag med bara vatten och el praktiskt taget, lägtar man hem till alla saker. Trots att jag aldrig har diskat under hela sommaren, med ett undantag på midsommar, så saknar jag att bara kunna ställa ner saker i diskmarskinen. Det var som när jag bodde hemma hos tobbe, som inte heller har diskmarskin fick jag nästan panik. Lägenheten började se ut som de gör på filmer. Disken bara står i drivor för att ingen diskar. Men jag tog mig igenom dom dagarna med handdisk och jag tog mig igenom stugan. Jag kanske borde tacka mamma för att hon varje dag diskade efter oss. Nu ska jag sova, för jag ska knata på stan med elina imorgon.

Jag är hemma igen. Jag har jobbat färdigt på förlossningen. Ett jobb jag kommer att sakna. Sjukt spännande och trevliga människor att hänga med. Fast jag kan nog skratta mig lycklig att jag är färdig. Elina däremot har fyra dagar till. Jag skrattar nog lite lätt åt henne. Fast när pengarna rullar in, gråter jag nog.